Tankarna har flutit runt i ett virrvarr och min
jäkla ångest har stoppat alla former av vila.
Jag blir så less, jag önskar jag kunde hantera
ångesten och tankarna på något bättre sätt.
Det är vår, i går kom värmen och jag borde vara
glad, lycklig och harmonisk. Istället är det
tvärtom. Jag mår helt enkelt skit. Men jag försöker,
inte bara för min egen skull - utan för familjens -
att hålla mig över ytan och vara glad.
Å andra sidan, på torsdag är det begravning. Min
älskade, älskade mormor lämnade ju oss
och det kommer att bli en känslomässigt urjobbig
dag. Kanske känns det bättre efter torsdag. Jag
vet inte. Kanske måste jag acceptera att jag
aldrig kommer att må riktigt bra igen. Att alltid
bära på den här ångesten som en tung, svart
ryggsäck vart jag än går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar