Besök av småfolket....

Söndagen kom och gick. Fick besök av småfolket, di dära små

som man bara smälter av att ha omkring sig...

Min dotters son Aleksander <3 och Stefans dotters son

Oliwer <3 träffas för första gången. Naturligtivs trycker vi

ner dom i en fåtölj tillsammans för att föreviga ögonblicket :-)

Razmus kom inte undan han heller, ett foto där han håller nyaste

systersonen ville vi ha! <3

Aleksander blev alldeles förskräckt över pussarna av moster

Towe....fast ska jag vara ärlig var det nog mer blixten från 

kameran som fick honom att bli förskräckt....:-)

Bloggtorka AB

Det händer så mycket runt omkring att man inte får tid

över till reflektion och ork att dessutom blogga. Trist. För

egentligen gillar jag att skriva av mig och dela med mig av

det som händer i mitt liv.

Hösten har kommit med stormsteg. Vart tog sommaren vägen?

Den gick alldeles för fort! Kanske beror det på det tråkiga

sommarväder vi fick i år, eller så är det bara helt enkelt så att när

man blir äldre så går tiden fortare och fortare. Jag minns ju så tydligt

hur en sommar var evighetslång när jag var barn. När dagar aldrig

tycktes ta slut...:-)

En otäck känsla.....

...som jag helt enkelt inte kan skaka av mig. Den har funnits där

i några dagar nu. Har haft svårt att somna, och hemska bilder

har spelats upp när jag försökt. 

I dag har den otäcka känslan förvandlats till ångest och

olusthet. Jag känner mig så låg, och så orolig. Det var länge

sedan sist och jag hade glömt hur fruktansvärt påfrestande

det är och hur fullkomligt slut man blir.

Jag skulle vilja vrida klockan framåt. Jag skulle önska

att jag kunde hoppa i tiden 12 dagar framåt.

Usch.

Man måste ju roa sig på något sätt...

..och med tanke på att det har regnat här i ett par dagar

nu, och det inte ser ut att finnas några större chanser till

en ändring på den fronten så tänkte jag att jag lika gärna

kan försöka göra något roligt av allt regn.

Och det jag kom på är att regn KAN ju faktiskt vara vackert!

Jag vill också passa på att gratulera min älskade dotter, Towe.

I dag blir hon 16 år. 

Tack älskade unge för att du finns, tack för att jag får vara just

din mamma! Älskar dig! <3

Mor i huset....

...har syltat och saftat idag. Rabarberna skrek efter att bli

skördade nu, så sagt och gjort. 3 flaskor saft och 8 burkar

rabarber/jordgubbsmarmelad blev det. Har mer rabarber

kvar, men dom fick åka in i frysen - jag orkade inte mer.

 Dagsverket för dagen....ska bli gott att ta fram till hösten!

Ytterligare ett glatt besked fick vi idag då Trafikverket var

hit och kikade på träden mellan vårt hus och tågbanan. En hel

del höga, skräpiga och skitfula granar står och vajar otäckt så

fort det blåser. För att inte tala om hur dom skräpar ner och 

dessutom hindrar solen från att nå vår tomt.

Nu ska granjävlarna bort!!! Oj, vad glad jag blev!

Sälgen ska också bort!

Mina alldeles egna söta små penséer. Jag plockade frön

förra sommaren, av penséer som jag köpt och så sådde jag dom

i januari i år. Visst är det något speciellt när man sått fröer och sedan

får njuta av sitt arbete!!

Det duggar inte tätt...

...när det kommer till uppdateringar här på bloggen.

Det mesta av det beror ju på att det är lite att göra

i tillvaron. Dagarna rinner iväg och det är inte så

mycket jag orkar säga om den saken.

I allt stök kring mormors bortgång hamnade denna

urvackra kanna i min ägo. Eller, det var meningen

att jag skulle sälja iväg den. Men frågan är om jag

inte ska ta och behålla den. Den passar så ruskigt

bra på mitt köksbord med en bukett sommarblommor i.

(läs ogräs plockat i trädgården)

Så vad säger ni - behålla eller sälja?

I övrigt så verkar vi ha fått lite av en släng av försommarvärme.

Jag tror vädret har glömt bort sig och ger oss värme

av ren förvirring - för någon vidare värme är vi inte

bortskämda med här uppe i Västernorrland inte!

Man får vara glad för det lilla!

Men vackert - DET är det ju!

Fotoutmaning Maj - Bild 23 - Something old

Jag hade kunnat lägga en bild på mig här då 

jag är gammal med stora bokstäver idag! :-)

Men så blev det inte - jag valde att ta ett foto på 

en sak som jag fick av min mormor för många år

sedan. Det här skrinet stod i deras sommarstuga

där jag befann mig hela sommarloven när jag var

barn. Jag tyckte det var så vackert och tittade ofta på

de små bilderna som sitter på. När sommarstugan 

såldes fick jag skrinet och idag står det i min bokhylla

och påminner mig om mina barndoms somrar....

Fotoutmaning Maj - Bild 22 - Your shoes

Jag är inte mycket för klackar och kvinnliga skor,

jag kör oftast med gympaskor. Tråkig...ja.

43 år

Ja, idag fyller jag 43 år.

Vad gammalt det låter!

Så, vem är jag och vad har jag åstadkommit utmed

livets slingriga väg?

Tre barn har jag fött och fostrat.

Tre underbara, vackra och kloka barn.

Min livslina, dom som håller liv i mig.

Jag lever för dessa tre underbara människor.

För att vara ärlig - om det inte vore för dessa tre,

skulle jag inte vara här. Men i och med att dom finns,

att jag fick bli deras mamma, kan jag inte lämna.

Absolut inte.

I övrigt är det inte så mycket. Ingenting faktiskt.

Jag fyller 43 år i dag, och jag kom att tänka på att

kanske 33 år av dom har jag önskat att jag inte

passerat den 23 maj.

År ut och år in.

Samma känsla. Samma sorg. Samma trötta

konstaterande - ytterligare en 23 maj

Paradoxalt nog lycklig över att få dela mitt

liv med Stefan och mina barn. Att varje vår få se

blommorna blomma och gräset grönska.

Alltmedan jag inte velat.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, känt mig

"vid sidan om". Jag har aldrig "tillhört" och jag har

alltid burit på den här jävla sorgen som jag inte riktigt

vet varifrån den kommer. Den bara finns där.

Kletig, svart, tung och hemsk. 

När mitt liv en dag är till ända, kommer jag att

kunna summera det så här:

Jag levde mitt liv i en väntan på att slippa leva.

Men, dit är det långt. 

Jag är "bara" 43 år.

Jag lyfter upp ryggsäcken med den svarta, kletiga,

tunga sorgen, hänger den på ryggen och fortsätter

traska. Vem vet - kanske det springer förbi en tokig

väskryckare och knycker den av mig på vägen?!

Fotoutmaning Maj - Bild 21 - Reflection

Solen reflekteras i vattnet i fågelbadet.

Fotoutmaning Maj - Bild 20 - Someone you love

Min vackra dotter Towe. Henne älskar jag!

Såklart!

Jobbig natt...

Tankarna har flutit runt i ett virrvarr och min

jäkla ångest har stoppat alla former av vila.

Jag blir så less, jag önskar jag kunde hantera

ångesten och tankarna på något bättre sätt.

Det är vår, i går kom värmen och jag borde vara

glad, lycklig och harmonisk. Istället är det 

tvärtom. Jag mår helt enkelt skit. Men jag försöker,

inte bara för min egen skull - utan för familjens -

att hålla mig över ytan och vara glad.

Å andra sidan, på torsdag är det begravning. Min

älskade, älskade mormor lämnade ju oss

och det kommer att bli en känslomässigt urjobbig

dag. Kanske känns det bättre efter torsdag. Jag

vet inte. Kanske måste jag acceptera att jag 

aldrig kommer att må riktigt bra igen. Att alltid

bära på den här ångesten som en tung, svart

ryggsäck vart jag än går. 

Min nya blogg!

Eftersom det helt plötsligt inte gick att
lägga bilder i min gamla blogg, gjorde
jag det enkelt för mig och skapade en ny.
Den här. Så här kommer jag att fortsätta

svammla om allt som rör mig, min vardag,
min familj, mina foton, min trädgård och allt
annat som gör  livet värt att leva.
Och säkert en hel del annat.